Okej Mickan tyckte att jag skulle skaffa mig en blogg, en tanke som har slått den lilla ängeln förr. Bara så alla vet så omtalar denna människa/sak/varelse (dvs. jag) sig själv i alla möjliga former. Det kan vara allt från jag, till tredje person till att hon kallar sig sjäv vid sitt alias nämligen lilla ängeln med mera. Så nu vart de klart.

Den lilla ängeln har kommit på att hon behöver tala om sitt liv, sin vardag med mera, och att skriva i sin dagbok ger henne skrivkramp (plus att hennes Nalle Puh dagbok med motivet Tiger som hon har haft sen hon var elva håller på att ta slut och innehåller i princip bara om hennes f.d pojkvänner)

Så varför inte göra som resterande av världen att hänga ut sitt tragiska liv (tro det eller ej men det är tragiskt även om man inte vill tro det) i cyper världen som alla andra.

I vilket fall som helst så sitter jag nu här och skiver och klockan är kvart i två på natten. Sova vad är det? Anledningen till att jag började skriva är för att jag funderade, något alla vet att den lilla ängeln ska låta bli.

Hon gjorde nämligen något väldigt dumt denna dag som nu har varit (detta är dock inget som är speciellt ovanligt låter det i huvudet på henne). Hon träffade en person av det icke kvinnliga könet som hon egentligen inte känner. Denna människa kom en dag helt sonika bara fram till henne och började prata (det borde kanske här noteras att människan inte är svensk utan en utbytes student? Äh vi skiter i det) det slutade med att han frågade efter hennes nummer och dum som hon var så gav hon honom Rätt nummer. Japp ni hörde mig, jag gav honom mitt riktiga nummer. Han (som för den delen heter Jean) började smsa en massa med henne och tjatade om att få träffa den lilla ängeln. Denna dag gav hon upp och gick med på det. Något hon inte skulle ha gjort!!! Han sa att den lilla ängeln var bland det vackraste som finns, att han älskade henne och skulle göra det "for ever", han pussade på hennes hand som han skulle hålla mellan sina hela tiden, han skulle massera henne (på Caféet!!) och började där att pussa henne på halsen och ja ni förstår ju själva vad han vill. Eftersom den lilla ängeln inte är en hjärtlös figur så försöker hon (dock ganska misslyckat) att förklara för honom att hon inte känner honom och bara vill träffas "in public" så att säga(han ville nämligen följa med henne hem efter att hon hade tryckt in att hon Inte skulle med honom hem).

I vilket fall som helst så lyckades jag ganska snyggt utan att ha sårat honom på något sätt ta mig hem. Men som om jag trodde att han skulle fatta så hade jag Fel! han har bara fortsatt med sms terrorn och nu sitter jag här och har ont i magen och funderar.

Jag tror att jag har kommit på varför sådana här saker händer med mig ( jag lyckas Alltid utsätta mig för både det ena eller det andra) jag tror att jag innerst inne fortfarande är självdestruktiv bara det att istället för att sätta ett tapetrakblad emot armen så utsätter jag mig för situationer som jag vet kommer få mig att må dåligt. Hur bra mådde jag efter sexet med Pedsex killen? Hur bra mådde jag efter att Nästan ha hamnat i säng med SPJ killen? Hur bra mådde jag efter incidenten med min f.d bästa killkompis (som jag egentligen inte alls är mitt fel utan enbart hans, men eftersom det är den lilla ängeln vi alla pratar om här så skyller hon självklart allt på sig själv)?

Jag tror att det är Meningen att jag ska känna smärta hela tiden! Eller? Jag vet inte, ingen vet. Och samtidigt som jag har dessa tankar snurrande i huvudet så kan jag inte glömma den malande röster i mitt huvud

- Alex i 19 år klarade du dig utan att bli en piller knaprare (ja för att se sen ca en månad tillbaka så går den lilla ängeln numera på antideprissiva tabletter, vilket Allt är Secretts fel som rasade hennes värld värre än vad Victor gjorde) och då har du ändå vart med om hundra ggr värre saker än detta sista som hände dig. Du har blivit svag, du ger upp, till slut så kommer vi (Demonerna i huvudet) att få makten över dig och då är du för alltid förlorad.

För du ser det är inte menningen att den lilla ängeln ska må bra. Hon är för evigt dömd till att alltid ha något som trycker ner henne trots att hon skrattar, ler och skämtar. Det finns alltid något som malar i hennes inre som försöker förtära henne innefrån och så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara.

Är livet då värt att leva? När alla lyckliga stunder ändå alltid slutar i smärta?

Den lilla ängeln har vart lycklig, mådde för det mesta bra, men hon var tvungen att förstöra det med, precis som hon förstör allt annat i sitt liv. Så varför då fortsätta med det tragiska och patetiska livet??

Stackars människa om någon orkar läsa allt detta. Den person som orkar det tänker den lilla ängeln döpa till mars människa ^^ För Shit var långt det blev.

Nu hoppas den lilla ängeln mest på att när hon skriver här nästa gång. Så kanske, men bara kanske det är lite gladare oc positivare saker som skrivs. Vem vet? Vi får se vad som händer

Ha det gott, Go' natt