Den lilla ängeln har som alla andra följt nyheterna, tidningarna och all media runt omkring oss och sett om tjejerna som blev våldtagna och där samhället vände dem ryggen. Egentligen är det inget chokerande med de hela, samhället vänder Alltid alla människor som behöver hjälp och har vart usatta för både de ena och det andra.

Skillnanden med dessa tjejer är egentligen bara att folk inte trodde dem som bodde i samma kommun och att hatet spred sig på internet.

Det är detta som gör mig så arg, alla hennes vänner lämnade henne ensam och utblottad medans hon blev trakasserad på internet.

Men att själva samhället vände henne ryggen är inget ovanligt!!

De sker hela tiden men folk vet inte hur vårat samhälle fungerar....

Alla babblar om hur otroligt bra det svenska skyddsnätet är...

Men det är Bullshit!!

Jag önskar att alla vi som har blivit svikna av samhället och skyddsnätet i Sverige kunde gå ihop och visa alla normala människor att Sverige faktiskt inte är så jävla bra som många tror. För Sverige löser sina problem genom att proppa ungdomar fulla med tabletter eller spärra in dom på olika hem, eller helt enkelt skita i dom och låta den missbruka och förstöra sig själva. Men man är oftast så skadad så man orkar inte gå emot samhället, och det är samhället som skadar dessa ungdomar.

När jag kollade på programmet som uppdrag granskining hade gjort så kunde jag inte låta bli att tänka på min egen ungdom. Vad samhället gjorde emot mig, det är inte ens hälften så illa som fallet med "linnea" men illa nog. Jag kommer aldrig kunna förlåta samhället, hade saker och ting gått som de Skulle ha gått så hade jag vart mindre skadad.... jag hade inte hatat mig själv så mycket som jag gör, jag hade inte äcklats av mig själv lika mycket, jag hade framförallt inte använt saker för att förstöra mig själv. Om Samhället Hade Gjort Som Det Skulle Ha Gjort Och Fungerat Som Det Ska!

Jag menar när jag var 14 år använde jag sex och rakblad för att förstöra mig själv men jag sökte hjälp, jag kom på att det beteendet inte var bra. Men socialtjänsten förvägrade mig den rätten. Trots att min kontaktperson ofta tog hand om mina armar när det va helt uppskurna så anmälde hon aldrig det vidare. Trots att jag mer eller mindre bodde hos kuratorn på skolan och vi ofta pratade om att jag inte klarade av att bo hemma, trots att jag satt med blödande arm på lektkioner så gjorde varken skolan eller socialtjänste något.

Det var först när jag rymde hemifrån till en man jag inte visste vem han var, lät honom sexuellt utnyttja mig och sedan våldta mig som socialen reagerade.

De satte mig på ett behandlingshem i Uppsala där jag sakta men säkert kom till ro, personalen var underbar och jag kom jätte bra överens med de alla, jag började få rutin på livet och började sakta att må lite bättre. Men vad gör socialen då. Jo de river upp mig ur min nyfunna trygghet pch flyttar mig till Göteborg till ett utrednignshem där. Trots att både Jag OCH personalen på hemmet sa att det skulle förstöra det jag redan hade byggt upp. Så vad händer? Jo jag går tillbaka i mina gamla rutiner och skär, har skadligt sex och trycker i mig tabletter som jag får tag i. Allt för att skada mig själv. De tre månaderna på det hemmet var ett helvete! Och vad säger de på utredningshemmet, något som Alla redan visste om. Det bästa för mig skulle vara om jag fick bo på ett behandlingshem tills de att jag kunde flytta till eget boende. Och trots att det fanns ett hem där jag kände mig trygg och där jag kom bra överens med både personal och de som bodde där så fick jag inte komma tillbaka utan flyttades Ännu en gång till ett annat ställe som jag inte gillar....

Om socialtjänsten hade lyssnat på mig när jag var 14 år och sökte hjälp så hade hade jag inte haft en arm som är fylld med ärr, som jag måste tatuera nu för att kunna arbeta som lärare, jag hade inte blivit våldtagen och sexuellt uttnytjad av en 16 år äldre man, jag hade aldrig försökt ta livet av mig, jag hade aldrig blivit fysiskt och psykiskt misshandlad, jag hade inte förlorat så många år tillsammans med mina syskon och min familj, jag hade fått gå i nionde klass... Det är så sjukt mycket i mitt liv som är förstört pga att samhället inte fungerar som det ska, för att man inte tar ungdomar på allvar.

Så är jag förvånad över hur "Linnea" behandlades? Nej det är jag inte, det är bara vad man kan vänta av det svenska samhället som alla säger är så jävla bra.

Ledsen människor men det finns en väldigt mörk baksida på myntet också. Och om ni skulle bry er om att vända på det så skulle ni bli chokerade, för att för en del människor så är sådana här saker vardagsmat.

Så människor ta detta tillfälle i akt och vakna upp och se er omkring i den värld vi lever i, det är inte bara hemska problem i t.ex Afrika. Det finns lika hemska problem runt omkring er, kanske är det eran granne? Kanske killen/tjejen i klassen? Bara det att många håller käften, för sådana här hemska saker får ju inte hända i ett så bra och välställt land som Sverige eller hur!?

Jag funderar mer och mer allvarligt på att skriva en bok om mitt liv, min hemska uppväxt som bestod i incest, fysisk- och psykisk misshandel, sexuellt utnyttjande, våldtäkter, ta hand om se till att min familj överlever. För vet ni vad? Min uppväxt är egentligen inte så speciell, de finns tusentals andra människor som har en likadan uppväxt som jag, men alla har inte den styrkan som jag har att öppet och ärligt kunna prata om det... som sagt jag funderar allvarligt på det, så folk kan få se hur världen verklgien ser ut.

Och vet ni vad, jag hade inte klarat av Något av allt som jag har varit med om ifall jag inte hade haft min familj och mina älskade vänner bakom mig som trodde på mig som stöttade mig och som tog hand om mig när jag hatade dem som mest och bara var ett vrak.

Ett speciellt tack till moderskeppet och den svarta riddaren som är de människor som har funnits där längst. Ni andra har kommit in senare i livet och jag är lika tacksam emot er men dessa två har funnits i över 6 år för mig, den tig då jag gick igenom helvetet.